Dålig...
Jag är väldigt dålig på att uppdatera bloggen nuförtiden. Det är till stor del pga att jag knappt haft tid att sitta framför datorn på sistone.
Maten funkar bra just nu. Gör egentligen inget annat än att äta känns det som. Försöker glömma/stänga av/förtränga allt som har med ätstörningarna att göra. Jag har dock en stark känsla i ryggraden av att det inte skulle krävas mer än en litenliten knuff i fel riktning för att jag skulle falla handlös ner i helvetet igen. Som det är nu känner jag ingenting (av nånting). Jag jobbar och försöker lägga allt fokus på just jobbet. Så fort jag börjar tänka på annat så känner jag hur jag nästan får spasmer i benen, musklerna krampar, fötterna kröker sig... Försöker tänka på sådant som är inom min kontroll, som inte är så svårt. Till exempel jobbet. Det verkar falla sig naturligt för mig att sälja, och det går skitbra. Mat är jättejobbigt, och jag tänker inte på mat överhuvudtaget om jag kan slippa, utan låter det gå per automatik att äta.
Pengaångest har jag fortfarande hela tiden, men jag hoppas det ger med sig när lönebeskeden börjar trilla ner i brevlådan. Jag var och shoppade lite förra helgen, och även om jag vet att jag faktiskt hade råd med det jag köpte så får jag dödsångest av att tänka på att jag handlat. Jag har kommit på att ångesten över ekonomin visserligen funnits i mig i många år, men den gick överstyr när jag ramlade ner i bulimin ordentligt i våras. Jag käkade ju för flera tusen i veckan - pengar jag inte hade. Huga... Nä, nu börjar jag tänka igen. *spretar med tårna* Over and out.
Maten funkar bra just nu. Gör egentligen inget annat än att äta känns det som. Försöker glömma/stänga av/förtränga allt som har med ätstörningarna att göra. Jag har dock en stark känsla i ryggraden av att det inte skulle krävas mer än en litenliten knuff i fel riktning för att jag skulle falla handlös ner i helvetet igen. Som det är nu känner jag ingenting (av nånting). Jag jobbar och försöker lägga allt fokus på just jobbet. Så fort jag börjar tänka på annat så känner jag hur jag nästan får spasmer i benen, musklerna krampar, fötterna kröker sig... Försöker tänka på sådant som är inom min kontroll, som inte är så svårt. Till exempel jobbet. Det verkar falla sig naturligt för mig att sälja, och det går skitbra. Mat är jättejobbigt, och jag tänker inte på mat överhuvudtaget om jag kan slippa, utan låter det gå per automatik att äta.
Pengaångest har jag fortfarande hela tiden, men jag hoppas det ger med sig när lönebeskeden börjar trilla ner i brevlådan. Jag var och shoppade lite förra helgen, och även om jag vet att jag faktiskt hade råd med det jag köpte så får jag dödsångest av att tänka på att jag handlat. Jag har kommit på att ångesten över ekonomin visserligen funnits i mig i många år, men den gick överstyr när jag ramlade ner i bulimin ordentligt i våras. Jag käkade ju för flera tusen i veckan - pengar jag inte hade. Huga... Nä, nu börjar jag tänka igen. *spretar med tårna* Over and out.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home