Thinspiration??

Allt som krävs för att jag ska förstå varför jag måste fortsätta som jag gör är ju att se mig själv i spegeln. Och det gör jag - fler gånger per dag än jag tror att de flesta gör, även fast jag avskyr det jag ser.
Jag tycker att jag sköter mig ganska bra. Tackar nej och så.
Så varför hade jag då gått upp ett kilo i morse??


1 Comments:
Jag såg för någon vecka sen på dr phil om en anorektisk kvinna som var typ 40 år och hade varit sjuk sen hon var tonåring. Allt hade börjat när en pojkvän sagt att hon borde gå ner lite. Trots att hon var nästan 170 lång och vägde strax över 50 kg = verkligen INTE överviktigt. Tänk att bara en dum liten mening som halkar ur någon som inte tänker sig för, sabbar ett helt liv.
Hon fick välja mellan bli inlagd på stört eller att dö rätt snart. Jag väntar på att det ska komma fortsättningen på programmet så jag får se hur det gick för henne. Det slutade iaf sist med att hon gick med på att vara på sjukhuset.
Släng vågen och speglarna. Det är bättre att leva i förnekelse. Det är så jag gör för att orka med min kala skalle! ;)
Jag kan ju låååtsas att det inte ser så illa ut. Fast idag råkade jag se ett kort på mig själv som Magnus fotat när jag räknade matte och inte hann gömma mig bakom händerna. :/
Skicka en kommentar
<< Home