25 november, 2006

Hurt...

Jag är ingen vidare Aguilera-fan, men med låten "Hurt" berör hon mig. Rätt ner i själen. Med ord som
"Some days I feel broke inside but I won't admit
Sometimes I just want to hide 'cause it's you I miss
You know it's so hard to say goodbye when it comes to this
"
Vet inte om det är mest pappa eller Tessie jag tänker på när jag hör den här låten, men jag kan lyssna på den hur många gånger som helst. Vilken sjuk röst hon har. Vilken känsla...
På sistone har jag stängt av alla känslor. Jag bara kämpar på på min arbetsplats. Säljsäljsälj. Ingen smärta. Ingen ångest. Ingen känsla, alls. Så kvällar som denna när jag sitter hemma helt ensam är det mycket som kommer tillbaka, som jag inte ens kom ihåg hur det kändes.
Den 5 december är det ett år sedan Tessie dog. Det känns som igår samtidigt som det känns som tusen och en evighet sedan. Jag undrar om jag inte faktiskt stundtals ångrar att jag inte lyckades med överdoseringen av sömntabletter den där kvällen den 7 december förra året. Hur mycket jag än försöker lura mig själv och omvärlden mår jag inte bra. Inte alls.