04 december, 2008

Ångesten ÄTER mig!!

Det blir inte lättare, bara svårare. Jag vet inte vad det är som är värst, som gör det så omöjligt att bara släppa och gå vidare. Sveket av en väldigt nära vän? Total brist på kontroll av situationen? Det faktum att jag vet att jag nog aldrig kommer hitta ett så bra jobb igen? Jag vet inte. Jag vet bara att jag fått tillbaka min panikångest och medicinerar mot den för första gången på typ tre år. Jag har inte sovit på snart två månader. Jag går runt och har ett konstant tryck över bröstet, och det har blivit så svårt att andas att jag till och med fått astmamedicin av min läkare.
Jag är helt inkapabel att göra nånting om jag inte verkligen tvingar mig själv. Behöver jag nämna att jag återigen är sjukskriven?
Psyokosomatiska besvär har jag naturligtvis haft förut (ätstörningar? Daaah!) men att få så här verkliga fysiska bekymmer, som att jag har fysiskt ont när jag andas? Kan inte påminna mig om att det känts så förut.

Önskar att jag hade mer stöd hemifrån. Men han förstår inte. Han anser att livet är svårt och orättvist mot alla, och visst. Det är det säkert. Men det hjälper inte mig. Och jag skulle behöva stöd - inte guilt-trips...

Det här året som verkade bli mitt bästa någonsin verkar avslutas i samma katastrof som så många andra år.

Jag är djupt olycklig.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Stödet hemifrån är otroligt viktigt! Du får söka stöd hos dina vänner...de kanske förstår bättre! Köp en bok till din sambo om panikångest i julklapp!
Jag har haft det - det är förjävligt!!! Men det går över livet blir bättre...till slut. Det gäller bara att försöka överleva tills det blir bättre. Jag löste det med att sova och spela Sims 2 24/7! Du får hitta dina knep! Jag finns här för dig...även om vi inte känner varanda så kan jag i alla fall förstå hur du mår!
KRAM!

12:47 em  

Skicka en kommentar

<< Home