Så rädd...
Ja, jag är faktiskt rädd. Riktigt ordentligt. Det är bortom all kontroll och blir värre och värre hela tiden. Vad ska jag göra???
I går när jag kom till jobbet visade det sig att en av de andra nya assistenterna hade sagt upp sig. Ingen visste varför, men jag såg hur besviken Ls mamma var, och jag vet hur jobbigt det måste vara att leta efter ytterligare en till som ska funka ihop med L - för alla inblandade alltså. I största allmänhet avskyr jag när folk blir besvikna på mig, och jag är verkligen rädd för hur de ska känna om det kommer fram att jag är sjuk. Jag ska verkligen försöka att dölja det så långt som möjligt, men om jag blir erbjuden behandling... *suckar* Känns som att risken finns att jag skulle tacka nej bara för att jag inte klarar av skuldkänslorna...
Varför i helvete är det så här? Varför varför varför ...
I går när jag kom till jobbet visade det sig att en av de andra nya assistenterna hade sagt upp sig. Ingen visste varför, men jag såg hur besviken Ls mamma var, och jag vet hur jobbigt det måste vara att leta efter ytterligare en till som ska funka ihop med L - för alla inblandade alltså. I största allmänhet avskyr jag när folk blir besvikna på mig, och jag är verkligen rädd för hur de ska känna om det kommer fram att jag är sjuk. Jag ska verkligen försöka att dölja det så långt som möjligt, men om jag blir erbjuden behandling... *suckar* Känns som att risken finns att jag skulle tacka nej bara för att jag inte klarar av skuldkänslorna...
Varför i helvete är det så här? Varför varför varför ...

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home