Nattlig ångest.
Jag ångrar mig. Jag tror inte jag vill. Eller så här... Jag vet att för att inte svälta ihjäl måste jag få hjälp att börja äta igen. Men jag vet inte om det är värt det. Jag vet i ärlighetens mest ärliga namn inte om det är värt att gå upp i vikt för att överleva. Jag har aldrig kämpat så hårt för någonting som min vikt. Det är den viktigaste frågan i min dagordning. Den starkaste punkten i min valkampanj. Den högsta prioriteringen på min to-do-lista.
I kväll var jag väldigt positiv. Det kändes så bra efter mötet med dr Berg. Vilket resulterade i katastrof. Jag åt två apelsiner och några druvor. Och nu har jag sån ångest! Vad tänkte jag? Jag vet: släpp ALLT du kämpat för Martina! Bra plan! Satan... Så nu kan jag inte gå och lägga mig. Jag vet att metabolismen inte stannar upp för att man sover. Man förbränner lite kalorier i sömnen också. Metabolismen går däremot ner om man inte sover minst sex timmar per natt. Men jag kan inte förmå mig att lägga mig ner. Det känns som att jag aldrig kommer kunna slappna av förren vågen visar den där magiska siffran som jag kämpat för hela tiden. I morse hade jag 0,2 kilo kvar. Fatta nära!!?! Och i morgonbitti? Kommer jag ens våga väga mig? Jäkla skit. Kommer ha gått upp minst... 0,5? 0,8? 1??!! kilo. Jag vet det! Fan fan fan. fan. FAN. fan. Vad är det jag tänker med? Allt jag känt senaste dagarna om att jag vill ha hjälp, jag vill bli frisk, osv. Helt bortblåst för tillfället. Fet och äcklig. Och totalt värdelös.
Det finns ett ganska välkänt uttryck inom "mina kretsar" som lyder
När jag är tunn som luft är jag nästan perfekt
Frågan är: kan det möjligtvis stämma? Skulle jag någonsin kunna känna att jag ens är okej???
I kväll var jag väldigt positiv. Det kändes så bra efter mötet med dr Berg. Vilket resulterade i katastrof. Jag åt två apelsiner och några druvor. Och nu har jag sån ångest! Vad tänkte jag? Jag vet: släpp ALLT du kämpat för Martina! Bra plan! Satan... Så nu kan jag inte gå och lägga mig. Jag vet att metabolismen inte stannar upp för att man sover. Man förbränner lite kalorier i sömnen också. Metabolismen går däremot ner om man inte sover minst sex timmar per natt. Men jag kan inte förmå mig att lägga mig ner. Det känns som att jag aldrig kommer kunna slappna av förren vågen visar den där magiska siffran som jag kämpat för hela tiden. I morse hade jag 0,2 kilo kvar. Fatta nära!!?! Och i morgonbitti? Kommer jag ens våga väga mig? Jäkla skit. Kommer ha gått upp minst... 0,5? 0,8? 1??!! kilo. Jag vet det! Fan fan fan. fan. FAN. fan. Vad är det jag tänker med? Allt jag känt senaste dagarna om att jag vill ha hjälp, jag vill bli frisk, osv. Helt bortblåst för tillfället. Fet och äcklig. Och totalt värdelös.
Det finns ett ganska välkänt uttryck inom "mina kretsar" som lyder
När jag är tunn som luft är jag nästan perfekt
Frågan är: kan det möjligtvis stämma? Skulle jag någonsin kunna känna att jag ens är okej???
I don't care if it hurts, I want to have control,
I want a perfect body, I want a perfect soul.
I want a perfect body, I want a perfect soul.

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home