29 maj, 2006

F*ttan också...

Jag kan inte förstå hur det funkar det här. S ringde i morse och ville komma hit, och det är klart jag ville ha hit henne! Men klockan kvart i fyra var jag tvungen å be henne åka hem för att jag skulle hinna hetsäta innan K skulle komma hem! Jag har inte bulimi (diagnosen är ju faktiskt anorexia nervosa med hetsätningsstörning), jag hetsäter väldigt sällan (i sanning om man jämför med en bulimiker i alla fall!!) och jag tycker inte att det är särskillt trevligt (testa själv å tryck i dig typ tvåtusen kalorier på tio minuter för att sedan kräkas upp dem direkt). S är en av mina bästa vänner. Jag älskar henne, och vi har alltid väldigt trevligt ihop (i dag tex tog vi med hundarna ner till klipporna så de fick bada medan jag å S drack lite te i solen). Hur i HELVETE kan det då komma sig att jag sparkar ut henne, när det mest logiska vore att jag vill ha henne kvar så jag slipper hetsäta?!!?

Jag vet inte hur mycket jag ska våga hoppas på mötet med dr Berg på MÄTS på torsdag. Jag är ateist, men jag tror att jag ändå får börja be till alla gudar jag hört talas om att de erbjuder mig hjälp, och inte att de tycker att jag måste komma på ytterligare ett bedömningssamtal innan dess.

Jag är så fruktansvärt trött hela tiden. Sover gör jag inte mycket. När jag väl somnar så drömmer jag antingen om mat eller att jag gått upp i vikt. Av båda typerna vaknar jag - kallsvettig och rädd. På dagarna är allt som kretsar i mitt huvud hur jag ska kunna undvika att äta och ändå plugga. Vilket resulterar i att jag tänker så mycket att jag inte kan plugga ändå. K är på väg att lämna mig för att jag är så otrevlig hela tiden, samtidigt som han är orolig för mig. Det blir mindre och mindre hundträning och -promenader. Jag är aldrig aldrig nånsin glad längre.

Det kommer inte ut någonting gott ur den här skiten.
Förutom att jag går ner i vikt.

Och det övervinner allt.

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det är inte alls ologiskt att du kickar ut din bästa polare för att hetsäta. Det är så our fucking brain funkar! Jag hade bulimi i typ nio år och det var (och ÄR) en ren KAMP att bli social igen efter så många år tillsammans med polaren Bulimi. Fast du har ju två polare - Anorexi också. Ingen av dem speciellt schysta polare faktiskt.. ta vara på din sambo och dina andra vänner istället. They will keep you alive, lyssna för FAN inte på Anorexi! Både Anorexi och Bulimi är såna där egocentriska, manipulerande, otrevliga polare som aldrig ens borde finnas som förslag.. Kram på dig.

10:59 fm  

Skicka en kommentar

<< Home