Jag är så ledsen för att du är död. Jag vill inte att du ska vara borta. Utan dig känner jag mig ensam. Det gör ont. Jag tycker synd om mig själv och alla andra som inte får träffa dig mer. Jag kommer inte över saknaden. Jag gör inte det. Jag tror fortfarande att jag kommer träffa dig igen.
Även om jag såg dig dö på karolinska den där sensommardagen 1999.
Även om jag höll dig i famnen när de gav dig sprutan strax före jul 2005.
Och även om jag var på alla er andras begravningar.
Smärtan är äkta. Och det gör för ont för att jag ska kunna inse faktum att ni är borta.
Pappa, visst är det väl så att jag inte är ensam på riktigt? Visst är det väl så att du kommer tillbaka? Visst tänker väl du leda mig ner för altaret när jag och Klas gifter oss? Visst är det väl så att jag inte väntar i onödan?
Å gud det gör så ont. Alla känslor. Jag är riktigt ledsen, men bara för ett par sekunder. Sen orkar jag inte känna mer.
Vem tänker väcka mig ur min mardröm? Vem?
Även om jag såg dig dö på karolinska den där sensommardagen 1999.
Även om jag höll dig i famnen när de gav dig sprutan strax före jul 2005.
Och även om jag var på alla er andras begravningar.
Smärtan är äkta. Och det gör för ont för att jag ska kunna inse faktum att ni är borta.
Pappa, visst är det väl så att jag inte är ensam på riktigt? Visst är det väl så att du kommer tillbaka? Visst tänker väl du leda mig ner för altaret när jag och Klas gifter oss? Visst är det väl så att jag inte väntar i onödan?
Å gud det gör så ont. Alla känslor. Jag är riktigt ledsen, men bara för ett par sekunder. Sen orkar jag inte känna mer.
Vem tänker väcka mig ur min mardröm? Vem?

0 Comments:
Skicka en kommentar
<< Home