Så på den nivån är det...
Pratade med dr Berg i förrgår. Det där akut-teamet som skulle komma och hjälpa mig bryta svälten kommer inte. "De har mycket att göra och har inte tid att komma" berättade dr Berg, och lät uppriktigt ledsen att hon var tvungen att ge mig så jobbiga nyheter. Jag måste alltså bryta svälten själv. Eller dö. Tack för att jag har ett val! *suck* Jag har i alla fall kommit fram till att jag ska försöka själv. En extra trigger är ju att äter jag regelbundet så kommer inte hetsätningssuget. När jag hetsätit torsdagkväll (två gånger på raken och rivit upp hela halsen med alldeles för vassa naglar) så kände jag att hetsäter jag en gång till så måste jag ta livet av mig. Jag vill inte mer. Nånsin. Enda sättet att sluta hetsäta är ju att börja äta regelbundet. Så jag pratade med min älskade K fredagmorgon. Han har tydligen läst här i bloggen, men det visste inte jag. Anklagar honom inte för att han inte berättat - vad skulle han säga liksom? Jag visade honom min gömma med saker jag hetsäter, och han tog hand om det åt mig så jag inte skulle ha något kvar. Sen åkte vi och handlade. Det blev alldeles för dyrt, men K klagade inte ens. Det kändes verkligen som att han hade förståelse för att jag kanske behövde köpa mycket färdiglagat för att det ska vara lättare för mig att göra mat och äta som jag ska, och inte måste hålla på och vela och ha mig för att sedan ställa mig och laga nånting avancerat, vilket lätt skulle kunna resultera i att det istället skulle bli tjugofemtusen portioner makaroner...
Så jag har ätit i helgen alltså. Som jag "ska". Och det har funkat... Jora, det har det. När jag började i fredags vägde jag 47,8 kilo. Det är ett BMI på 15,7. Det är skrämmande lågt BMI tycker jag. Men så hade jag gått upp ett halvt kilo i morse... Så nu får vi se hur det går.
Ska försöka ta en dag i taget. På torsdag är det nytt möte med dr Berg. Får se vad hon har att säga...
Så jag har ätit i helgen alltså. Som jag "ska". Och det har funkat... Jora, det har det. När jag började i fredags vägde jag 47,8 kilo. Det är ett BMI på 15,7. Det är skrämmande lågt BMI tycker jag. Men så hade jag gått upp ett halvt kilo i morse... Så nu får vi se hur det går.
Ska försöka ta en dag i taget. På torsdag är det nytt möte med dr Berg. Får se vad hon har att säga...

6 Comments:
Okej, jag lovar att inte skriva att du är duktig ;) Men jag är väldigt väldigt glad att du försöker ta itu med det på egen hand istället för att bara ge upp totalt när teamet uteblev (Som det lika gärna kunnat bli..). Jag håller tummarna för dig allt vad jag bara kan!
Det kommer inte vara en dans på rosor. Men jag tror på dig!
Välj livet före döden!!! Särskilt med tanke på en Martina som inte kunde välja. :|
Mååååång varma kramar <3
Håller med Pernilla.. *kram*
Blir alldelens kall när jag läser att du ens tvekar om vilket vägval som är det rätta. I mina ögon finns inget vägskäl bara en enda väg. Om än den kan vara både guppig och kurvig på sina ställen så är den bättre att följa än att kasta sig över vägräcket och ut i ingenting... Alla följer vi vår egen väg ibland ensamma och ibland tillsammans med någon. Jag läser på din sida och ser att du har många, många som älskar dig både som vän och som partner. Dom påverkas av alla steg Du tar på Din väg för de älskar att vara i din närhet. Lev och njut själv OCH tillsammans med dem.
Lev nu och i nuet för alltid!
Vi gör val hela tiden i livet och jag är jätteglad över att du valt att verkligen kämpa! Jag kan alldeles för lite om din sjukdom för att ens våga ge dig råd men vill bara tala om att jag finns här med två glada hundtjejer, den yngsta fyller 6 månader på midsommarafton, som gärna tränar med en välmående matte till två flat-killar framåt hösten. Jag vill bara att du ska ha fått tillbaks lite krafter och tagit emot den hjälp som du kan få, vare sig det handlar om sjukvården eller din underbare K. Glöm inte att DU är viktigast i ditt liv!
I'm impressed with your site, very nice graphics!
»
Interesting website with a lot of resources and detailed explanations.
»
Skicka en kommentar
<< Home