Panik!!
Jag vet inte om jag ens kan skriva om den ångest jag har haft nu i snart tre timmar. Finns det någonting som jag mår fruktansvärt dåligt över - och som jag dessutom är KASS på att hantera - så är det min ekonomi. Eller "ekonomi" skulle jag nog skriva, för slår du upp ordet ekonomisk i en ordbok så läser du knappast om mig, det vill jag lova. Så här står det på Wikipedia:
Ekonomi (från gr. oikos, "hus" och nomos, lag) behandlar hushållning av resurser i ett tillstånd av brist. Med brist menas att tillgängliga resurser understiger totala önskemål och behov.
Jag kommer inte nämna några siffror här. Men jag har haft alla förutsättningar för att inte sitta här i kväll med den här extrema ångesten.
Det började när jag var riktigt riktigt liten, och en bosparfond startades i mitt namn. Varje år fick (jag som förskott på mitt arv från farmor) det maximala belopp som krävdes för att få maxpoäng och bra köplats. När farmor dog för tre år sedan så fanns där en hel del pengar alltså. I dag finns där ingenting, mer än kanske nån tusenlapp.
Att hon dog gjorde att jag ärvde en "viss" summa pengar. Här kan jag känna att jag investerade den vist i och med att jag tog körkort. Men det var ett väldigt dyrt körkort. Och pengarna tog slut direkt.
I vintras sålde jag min bil för en bra summa pengar. Jag tänkte att jag skulle spara det mesta. Jag åkte på en drömsemester med min vän S. Visst. Där försvann väl (om jag tar i så jag nästan spricker) kanske 16000. Så betalade jag tillbaka en skuld till min mamma har jag för mig. Var resten av pengarna finns i dag har jag ingen aning om.
När jag fyllde år i maj så tror jag att min mormor tyckte synd om mig för jag fick flera stora sedlar i ett kuvert. Det tog tre (?) veckor. Så hade jag "bulimiat" upp/ut alla de pengar som jag fick av henne. Mina pengar som jag skulle ha så jag och K kunde åka på semester. Istället lånade han mig till hela resan. Fast han inte hade råd. För att jag - i princip - slängt alla mina pengar i toaletten och spolat noggrant efteråt.
Jag har haft svårt med ekonomin jämt. Jag har haft extrem ångest över ekonomin jämt. Jag har legat sömnlös över mina bortflugna pengar SÅ många nätter. Och varenda en av de här nätterna - så även i kväll - har jag tänkt att "i morgon börjar mitt nya liv". Vilket det - bevisligen - inte gjort.
Att detta kom i kväll är för att vi ju börjat prata om att flytta härifrån. Byta till oss en lite större lägenhet (vi bor nu med två stora hundar i en tvåa på 56 kvadrat). Jag har hittat en del objekt som är riktigt intressanta, men den tuffa sanningen är att - delvis för att vi nu har en förhållandevis låg hyra - flyttar vi till större så blir det högre utgifter. Inte bara för att hyran kommer bli högre, utan för att det är en del grejer i lägenheten som måste åtgärdas (jag har tex lyckats slå hål i en garderobsdörr under ett antal av mina ångestattacker) och som vi naturligtvis måste stå för. När jag tog upp det med min älskade K innan vi skulle sova så kom vi in på snack om ekonomi (främst min icke-existerande). Finns det EN sak jag inte ska tänka på innan jag somnar så är det pengar. Och nu är det kört. Jag är helt slut. SÅ trött. Men det bara snurrar i huvudet.
Jag förstår att det verkar helt vansinnigt att skaffa sig högre utgifter i en situation som min. Men jag avskyr den här lägenheten. Listan kan göras lång över varför, men nummer ett är att storleken har faktiskt betydelse. Alla miljontals barn som är på gården också (de vill inte pussas med mina hundar, men förklara det för hundarna som ser pussvänliga ansikten i tung-höjd). Vi har ett dagis under lägenheten. Att sova längre än till kvart över åtta på vardagarna kan man drömma om, för då har dagis samling och sjunger glada låtar. Jag har dessutom en massa tråkiga minnen från den här lägenheten. K hade en inneboende när vi träffades. Hon och jag blev väldigt goda vänner. Trodde jag. Tills hon likt en ilslug diktator tutade i mig en massa lögner om K som jag dessutom gick på och som lätt hade kunnat göra ett snabbt slut på mitt och Ks förhållande. Sen kan ju alla säkert förstå vad det första det är jag tänker på när jag går in i badrummet och ser vår toalett. B/P B/P B/P B/P. Som sagt. Listan kan göras lång över varför jag inte vill bo kvar här. Klart att lägenheten inte är orsaken till att jag mår dåligt. Men den är en bidragande faktor.
Nu är klockan strax i halv två. Klockan var halv elva när diskussionen kom upp med K. Jag önskar jag bara kunde lägga mig och sova, men jag vet att så fort jag lägger mig ner och blundar så kommer paniken tillbaka.
Jag känner mig sällan (om ens någonsin) så värdelös som när jag tänker på min ekonomi. Tankar om självmord kommer säkert över 2/3 delar av fallen pga ekonomiångest.
Ekonomi (från gr. oikos, "hus" och nomos, lag) behandlar hushållning av resurser i ett tillstånd av brist. Med brist menas att tillgängliga resurser understiger totala önskemål och behov.
Jag kommer inte nämna några siffror här. Men jag har haft alla förutsättningar för att inte sitta här i kväll med den här extrema ångesten.
Det började när jag var riktigt riktigt liten, och en bosparfond startades i mitt namn. Varje år fick (jag som förskott på mitt arv från farmor) det maximala belopp som krävdes för att få maxpoäng och bra köplats. När farmor dog för tre år sedan så fanns där en hel del pengar alltså. I dag finns där ingenting, mer än kanske nån tusenlapp.
Att hon dog gjorde att jag ärvde en "viss" summa pengar. Här kan jag känna att jag investerade den vist i och med att jag tog körkort. Men det var ett väldigt dyrt körkort. Och pengarna tog slut direkt.
I vintras sålde jag min bil för en bra summa pengar. Jag tänkte att jag skulle spara det mesta. Jag åkte på en drömsemester med min vän S. Visst. Där försvann väl (om jag tar i så jag nästan spricker) kanske 16000. Så betalade jag tillbaka en skuld till min mamma har jag för mig. Var resten av pengarna finns i dag har jag ingen aning om.
När jag fyllde år i maj så tror jag att min mormor tyckte synd om mig för jag fick flera stora sedlar i ett kuvert. Det tog tre (?) veckor. Så hade jag "bulimiat" upp/ut alla de pengar som jag fick av henne. Mina pengar som jag skulle ha så jag och K kunde åka på semester. Istället lånade han mig till hela resan. Fast han inte hade råd. För att jag - i princip - slängt alla mina pengar i toaletten och spolat noggrant efteråt.
Jag har haft svårt med ekonomin jämt. Jag har haft extrem ångest över ekonomin jämt. Jag har legat sömnlös över mina bortflugna pengar SÅ många nätter. Och varenda en av de här nätterna - så även i kväll - har jag tänkt att "i morgon börjar mitt nya liv". Vilket det - bevisligen - inte gjort.
Att detta kom i kväll är för att vi ju börjat prata om att flytta härifrån. Byta till oss en lite större lägenhet (vi bor nu med två stora hundar i en tvåa på 56 kvadrat). Jag har hittat en del objekt som är riktigt intressanta, men den tuffa sanningen är att - delvis för att vi nu har en förhållandevis låg hyra - flyttar vi till större så blir det högre utgifter. Inte bara för att hyran kommer bli högre, utan för att det är en del grejer i lägenheten som måste åtgärdas (jag har tex lyckats slå hål i en garderobsdörr under ett antal av mina ångestattacker) och som vi naturligtvis måste stå för. När jag tog upp det med min älskade K innan vi skulle sova så kom vi in på snack om ekonomi (främst min icke-existerande). Finns det EN sak jag inte ska tänka på innan jag somnar så är det pengar. Och nu är det kört. Jag är helt slut. SÅ trött. Men det bara snurrar i huvudet.
Jag förstår att det verkar helt vansinnigt att skaffa sig högre utgifter i en situation som min. Men jag avskyr den här lägenheten. Listan kan göras lång över varför, men nummer ett är att storleken har faktiskt betydelse. Alla miljontals barn som är på gården också (de vill inte pussas med mina hundar, men förklara det för hundarna som ser pussvänliga ansikten i tung-höjd). Vi har ett dagis under lägenheten. Att sova längre än till kvart över åtta på vardagarna kan man drömma om, för då har dagis samling och sjunger glada låtar. Jag har dessutom en massa tråkiga minnen från den här lägenheten. K hade en inneboende när vi träffades. Hon och jag blev väldigt goda vänner. Trodde jag. Tills hon likt en ilslug diktator tutade i mig en massa lögner om K som jag dessutom gick på och som lätt hade kunnat göra ett snabbt slut på mitt och Ks förhållande. Sen kan ju alla säkert förstå vad det första det är jag tänker på när jag går in i badrummet och ser vår toalett. B/P B/P B/P B/P. Som sagt. Listan kan göras lång över varför jag inte vill bo kvar här. Klart att lägenheten inte är orsaken till att jag mår dåligt. Men den är en bidragande faktor.
Nu är klockan strax i halv två. Klockan var halv elva när diskussionen kom upp med K. Jag önskar jag bara kunde lägga mig och sova, men jag vet att så fort jag lägger mig ner och blundar så kommer paniken tillbaka.
Jag känner mig sällan (om ens någonsin) så värdelös som när jag tänker på min ekonomi. Tankar om självmord kommer säkert över 2/3 delar av fallen pga ekonomiångest.
Men i morgon. Då börjar mitt nya liv.

5 Comments:
Du är inte ensam om att ha ångest över ekonomin. Den snurrar istort sett 24 timmar om dygnet på mig. Önskar varje gång jag köper en lott att jag ska få vinna högsta vinsten, men NEJ då. Får ont i magen varje gång jag ska betala mina räkningar. Undrar jämt om pengarna ska räcka till slutet av månaden. Jag är ingen slösa, och jag försöker leva snålt. Men det hjälper inte. Har även haft flera jobb samtidigt, men vad händer. Jo skattemasen tar de extra pengarna "högre skatt", så det känns som man jobbar gratis. Fy f-n. Ska livet vara så här?????
Så med andra ord, vad kan vi göra för att få det bättre???
När jag bodde i Sthlm fick jag ut 17 000:- i månaden (FATTA, jag fick UT 17 papp!!). Folk undrar vad jag gjorde av alla pengar och tja.. jag köpte en MD-spelare, var rätt så mycket på krogen och så.. jaaa.. SL-kort varje månad.. hm hm hm.. Sanningen är såklart att jag slängde pengarna i toaletten. Både bildligt och bokstavligt talat. Fan vad sjukt, idag hade jag dööööööödat för den inkomsten..
Vilket slit och vilken kamp ditt liv innebär för dig, det ger verkligen perspektiv till mina "problem". Är oerhört imponerad av dig som orkar kämpa!
Håll ut!
Your are Nice. And so is your site! Maybe you need some more pictures. Will return in the near future.
»
Your are Excellent. And so is your site! Keep up the good work. Bookmarked.
»
Skicka en kommentar
<< Home