23 augusti, 2006

Alldelens för snurrigt.

Klockan börjar närma sig halv två och jag kan omöjligt sova. Det är alldeles för mycket som rör sig i mitt huvud...

I morse började det med att jag räknade ut hur mycket jag skulle tvingas låna av mamma till räkningarna (pga sjabbel hos försäkringskassan som vanligt). När jag kom fram till ett femsiffrigt belopp kände jag hur marken nästan försvann under mig.

En kvart senare gick jag iväg till tunnelbanan. Dags för ytterligare ett möte med min älskade dr Berg. Här är resultatet av mötet:
Positivt
*Jag satte ner foten och vägrade väga mig - revenge!
*Jag ska förmodligen börja gå hos min gamla terapeut, dr Weingarten igen. Den enda i psykologkåren som jag någonsin känt riktigt förtroende för.

Negativt
*Jag är inte längre sjukskriven.

Att jag inte längre är sjukskriven är givetvis inte dr Bergs "fel". Men det känns bättre att vara arg på henne än att lägga skulden på min egen - märkligt tätt återkommande - dumhet. Tänker jag efter så är det självklart att man inte kan både plugga och vara sjukskriven på en gång. Inte när man pluggar heltid i alla fall. Men det har jag ju inte haft en tanke på. Dr Berg förtydligade för mig att "det är brott mot försäkringslagen" om hon skulle ens försöka sjukskriva mig nu. Toppen. Jag hade kunnat säga "Men då skiter jag i att plugga tills jag är frisk nog att jobba också". Men skulle jag sagt det så skulle jag inte ha en chans att bli klar med gymnasiebetygen till jul, och nu ORKAR jag inte plugga komvux längre. Så det kändes liksom inte som nåt alternativ.
När jag kommit hem och samlat mig lite så ringde jag till jobbet. De har lovat vikarien att få jobba till sista december, och naturligtvis ska han få göra det. Och det innebär: just det!
JAG ÄR ARBETSLÖS!!!

Har suttit på arbetsförmedlingens hemsida i några timmar. Sökt några jobb. En del som verkar helt okej. Men ingenting som kan bli lika perfekt som det jobb som jag nu lyckats förlora tack vare min ätstörning.

Kan ni förstå att man kan hitta det perfekta jobbet?? Och sen sabba det totalt? Kan ni förstå hur det känns när man lyckats med nåt så vansinnigt dumt?!

Så nu har Martina... lite svårt... att sova.

Skit.

Dagens citat: "Du får inte gå ner i vikt nu, Martina." dr Berg, 20060822 ca 14.20
Å vem f*n är du att berätta vad jag får/inte får göra??!! *morrrr*